Den rosafärgade jobblinjen som Moderaterna gick till val på flagar allt mer och visar sig vara, just det, mörkblå. När dom kritiseras för det dåliga utfallet gömmer man sig bakom finanskrisen, som är skapad av vem? Av folket? Dessa herrar i kostym och slips stirrar mot oss från TV-skärmen med ögon som glaskulor, en och annan bjäbba finns med också. De lägger ut ordridåer så man undrar om man inte kan vara svensk längre. Klarspråk är väl uteslutet om dom ska försvara en sjuk politik.

Den moderata jobblinjen i en lågkonjunktur har inneburit skattesänkningar på 100 miljarder som satsats på att öka förmögenheten hos dom som redan har. Dessa 100 miljarder, vad skulle de ha betytt om man (hemska tanke) slussat in dom i den offentliga sektorn som skolor, vård och omsorg? Hur många arbetstillfällen?

Det är frapperande att man vågar föra en sådan cynisk politik. I hela landet går ungdomar som otåligt väntar på att skapa sig en framtid och ta en fullvärdig plats som ansvariga medborgare. Har samhället råd att vara utan dom? Vårdsektorn går på knäna i brist på resurser och ständiga omorganisationer. Människor med långvarig sjukfrånvaro betraktas som mer eller mindre missbrukare av bidrag, så även arbetslösa som uppmanas ta arbeten som inte finns. Moderaterna hävdar i gott sällskap med sina alliansbröder att dom fått mandat för att driva en sådan politik.

Efter fyra år när de blå dunsterna börjar skingras framträder en otäck bild av en regering som missförstått sin roll som folkrepresentanter. Folket för de fyras gäng är först och främst näringslivsfolk och andra välsituerade på gräddhyllan. Vi andra platsar inte riktigt. Det som gäller i årets val om man vill ha en ändring, undvik sofflocket och rösta rödgrönt!

Urban Blomster, V-Tierp

Lars-Göran Wadström, V-Tierp

Uppdaterades: 02 maj 2010